Nu känns det i kroppen att det är terminsslut. Elever som vill mycket och samtidigt plus nationella prov som ska förberedas, genomföras och bedömas. Högt tempo, men inte bara på ett bra sätt. Jag försöker andas och stanna upp, men det är svårt att landa i vardagen just nu. Tar mig tid att skriva detta för att jag behöver det. Behöver sitta en stund och veckla ut tankarna och få lite perspektiv. Tio skoldagar kvar innan studenterna rusar ut och kastar mössorna i luften. Tio arbetsdagar kvar tills jag får byta fokus och fantisera om framtiden och planera höstens kurser och uppgifter. Känns som jag kan förhålla mig lite bättre då till känslan av att tiden inte räcker till just nu. Vet också att jag inte är ensam i den här känslan för jag delar den med många kollegor som just nu också sliter för att hjälpa eleverna att nå lite längre, lite högre och till slut pricka målet. En stund till orkar vi, eller hur? Belöningen är ju så stor. När vi står där på gräsmattan och ser våra ungdomar vinka farväl till skolan och ta nästa steg. Då känns det skönt att jag fick vara med på ett hörn och bidra med en liten del till helheten!