För drygt fem år sen hamnade jag av en slump på en ny arbetsplats, på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade, Tullängsgymnasiet, även kallat RGTU. En arbetsplats där jag bara tänkt mellanlanda för att sen söka mig vidare. Men då hade jag inte räknat med att träffa Anders Adamson. Anders var då ganska ny som rektor på RGTU och han ringde mig och informerade om vad jag skulle göra, han gav mig nycklar och arbetsplats och sen körde jag igång som matte- och naturkunskapslärare. En otroligt tuff period i mitt yrkesliv startade och kulturkrocken var enorm eftersom jag nu var tvungen att förhålla mig till en ny miljö med ett nytt språk där jag kände mig okunnig och vilsen.

Efter några veckor vände det dock sakta men säkert och till stor del berodde det på Anders. Vid ett möte några veckor in i terminen så uttryckte jag min stora frustration över situationen för honom, dels över mina egna tillkortakommanden i den nya miljön, men också hur jag upplevde en skolmiljö utan energi och driv. Och han lyssnade, han lyssnade och bemötte mig, funderade och återkom till mig med feedback och efter en tid så blev Anders varm i sina rektorskläder och vi började vår resa. 

En del av den resan bestod av att jag sökte ett halvtidsuppdrag som kvalitetsutvecklare i Örebro kommun. Jag fick uppdraget och ingick i kommunens allra första kvalitetsutvecklargrupp under ett helt läsår. Det var meningen att det skulle bli två år men då klev Anders in och hade andra planer. Med stor beslutsamhet erbjöd han mig att istället arbeta som kvalitetsutvecklare på halvtid enbart på RGTU. Han ville göra en rejäl satsning på att utveckla vår verksamhet och han hade uppmärksammat mitt driv och min kompetens. Och så gjorde vi och startade ett treårigt visionsarbete med fokus på att följa eleverna som kom till oss i aug 2014 och nu i juni tar studenten. 

Vår resa är dock slut redan nu, lite tidigare än beräknat eftersom Anders tagit beslut att ta tjänstledigt från sin rektorsroll. Idag jobbar han sin sista dag på minst ett år och ända sen den där fredagseftermiddagen förra året när han berättade det för mig så har jag försökt förtränga faktum. Men på måndag finns han inte här längre för att stötta och utmana, för att prata och för att lyssna. Då går vi vidare och får fortsätta arbetet tillsammans på RGTU, men utan honom. 

Det är så dubbla känslor idag eftersom jag är så besviken för att han lämnar oss/mig nu – innan avtalat avslut, men jag är ju också så tacksam att jag fick just honom som chef, att han lyssnade och utmanande både mig och verksamheten. Att jag fått en ”släng” av hans superkraft: att se våra styrkor och placera oss på rätt plats, med rätt förutsättningar och rätt omgivning. 

Det var en slump att jag hamnade på RGTU men det var Anders som fick mig att stanna kvar och få göra en resa jag aldrig gjort utan honom. Så…tack Anders! Lycka till! På återseende! Hoppas vi ses på jobbet igen om ett år igen, det finns mycket kvar att göra… 

Foto: @Malinkurator