Så kom vi då äntligen iväg. Förra långledigheten när Stockholmsresan var planerad så kom influensan i vägen. Även denna gång hade någon slags förkylning bitit sig fast men inte tillräckligt för att stoppa oss. Tillsammans med stora sonen så tog jag tåget till huvudstaden. Regn och tusentals människor mötte oss men med bestämda steg tog vi oss till Arkitektur- och designcentrum där Minecraft-utställningen ”Blockholm” hade öppet sista helgen innan rivning.

Lite besvikna blev vi över omfattningen. Vi hade hoppats på fler byggen och mera aktiviteter och att få träffa Steve. Men vi gjorde oss i alla fall ett eget minecraftskin, kollade jättebyggen och jag fick mig en genomgång om hur man bygger ett diamond sword, en pickaxe och hur man aktar sig för endermans och creepers. Intressant att höra hur mycket han kan om denna kub-verklighet och fantastiskt att se hur det glittrar i ögonen när han berättar om hur många diamantblock man måste hitta för att det ska räcka till det där diamantsvärdet. När jag sa något i stil med att ”så funkar det ju inte i verkligheten” tittade han skarpt på mig och sa att ”Minecraft är också en slags verklighet”. Vilket han förstås har rätt i – kloka unge!