Efter lite vånda och resfeber steg jag på sovtåget igår kväll på Örebro C, något försenat, med destination Umeå. Jag hade tvekat över detta resesätt men nu när jag sitter här i Umeå – något trött dock efter en mötesdag – så måste det konstateras att det absolut är ett gott alternativ att resa på. Men nybörjare som jag var så förlöpte min resa som följer:

När jag väl kommit på tåget igår och konduktören äntligen kom och låste upp hytten så visade det sig att mina två hyttkompisar redan snarkade o sov. 

Med sms-pepp från goda vänner hur jag skulle bädda min underslaf och med medhavda proppar i öronen, efter råd från rutinerad vän, så lyckades jag somna. Men i Sundsvall skulle tåget delas på två. De stökade och bökade och drog oss fram och tillbaka innan min vagn började rulla i jämn takt igen. 

Efter ett toabesök med hålkortsnyckeln i fast grepp, efter tips från ytterligare tågvan vän, så lyckades jag till slut komma till ro och få tre timmars fin sammanhängande sömn. ”Landade” i Umeå på utsatt tid och blev bjuden på hotellfrukost av kollega som också bodde i stan över natten. 

Konstaterar att när sömnen infinner sig och rälsen är fri från löv, solkurvor och spårspringare så är ju tåget ett utmärkt sätt att ta sig från punkt A till B. Utan transfers och säkerhetskontroller, med gott benutrymme och tillgång till vänner via mobilen hela resan (typ). 

Umeå – jag kanske kommer tillbaka. Men först ska jag hem igen imorgon. I vanlig sittvagn…får se hur det kommer att gå.