Sista dagen på internatet med kvalitetsutvecklarna så ägnade vi eftermiddagen åt att pröva en modell för kollegahandledning. Metoden hade Max – vår samordnare – hämtat ur boken Kollegahandledning i skolan (Lauvås, Hofgaard Lycke och Handal) och vi hade alla förberett oss genom att tänka ut ett pedagogiskt problem som vi mött i vår skolvardag. Vi jobbade i grupper med sex/sju deltagare och innan vi satte igång utsåg vi ordförande och sekreterare, letade reda på ett rum med whiteboardtavla samt kom överens om att tystnadsplikt kring våra problem skulle råda i rummet.

Här kommer en kort sammanfattning av själva modellen för handledning, som du kan prova själv tillsammans med kollegor i din närhet. Själva idén är att jobba med autentiska problem som har ett äkta värde för dig som pedagog (eller ledare om ni är en grupp skolledare som jobbar tillsammans).

Presentation av problem – varje deltagare presenterar kort sitt problem under max 2 min. Sekreteraren sammanfattar varje problem med några stödord på tavlan.
Val av problem – varje deltagare får önska och rösta på vilket problem de vill jobba vidare med och analysera. Om gruppen inte kan enas så har ordförande utslagsröst.
Mer information om problemet – Den person som ”äger” det utvalda problemet får under 5 minuter berätta mer om sitt problem utan att bli avbruten med frågor.
Klargörande frågor om problemet – varje deltagare får, i tur och ordning, ställa frågor för att få djupare förståelse för problemet. Har man inga fler frågor får man säga ”pass” men man får inte ge råd till problemägaren i detta skede. Varje deltagare gör egna anteckningar om problemet.
Egna förslag på lösning – Efter frågerundan får problemägaren på egen hand sätta ord på vad som hon eller han anser kan vara lösningar på problemet. Sekreteraren antecknar problemägarens egna förslag på tavlan.
Råd – Nu är det dags för deltagarna att, i tur och ordning, ge ett råd var till problemägaren. Ni fortsätter runt bordet tills alla råd är slut. Sekreteraren antecknar alla råd på tavlan.
Utvärdera råden – Problemägaren går igenom listan med råd och sätter ”plus” framför råd som hon eller han tycker kan vara till hjälp och ett ”minus” framför råd som inte är aktuella.

Avsluta med att summera övningen. Är det något ni vill lägga till i efterhand? Hur upplevde problemägaren övningen och vad upplevde de andra deltagarna?

Trots sen fredageftermiddag när vi gjorde denna övning så lyckades vi hålla fokus i vår grupp och leverera massor med lösningar till det utvalda pedagogiska problemet. En ytterligare sak vi tog med oss från övningen var en diskussion om hur det känns att ge och få råd och hur lätt det kan vara att gå i försvar och vilja ge respons på råden som kommer in istället för att ta in och ta hjälp. Deltagarna i övningen som frågade och gav råd tyckte också det var skönt att få vänta på sin tur och veta att de fick ordet enligt given turordning och kunde sitta lugnt och vänta på sin tur att få bidra till problemlösningen.

Detta blogginlägg är i första hand skrivet som stöd för mitt eget minne men kan du eller någon annan ha nytta av min sammanfattning av modellen så är ju det jättebra. Ett annat minne från internatet med kvalitetsutvecklarna är detta försök till selfie/wefie på oss alla. Men armarna var för korta så det blev bara ett urval av kollegorna som fastnade på bilden…

Sitter idag på Solliden strax utanför Örebro för två dagars internat tillsammans med mina kvalitetsutvecklarkollegor. Dag ett har fokus på skrivande för lärande och kunskapande genom textseminarium. Genom att diskutera och problematisera varandras texter, som vi skrivit om uppdragen och deras genomförande, försöker vi dela med oss av våra lärdomar och fördjupa oss i fortsatta frågeställningar.

Några rubriker som hanterats under dagen är Kollegialt lärande, Formativ bedömning, Värdegrundsarbete, Språkutvecklande arbetssätt, Genus, Normkritik, Interkulturalitet och Pedagogiskt ledarskap. I samtalen lyfts frågor, funderingar och utvecklingsområden. Intrycken och idéerna sköljer över mig hur vi ska ta tillvara alla erfarenheter och lärdomar som vi gjort under det här inledande året som kvalitetsutvecklare.

En tanke som länge funnits i mitt bakhuvud är hur vi i våra uppdrag inkluderar och involverar skolledarna, dvs rektorer och förskolechefer, i vårt arbete och uppdrag. Att regelbundet möta skolledaren som är vår uppdragsgivare tror jag är en framgångsfaktor. Genom att mötas, lyssna, ställa frågor och låta skolledarens tankar från vardagen studsa mot oss kan kanske utmaningar synliggöras och fördjupas.

Jag vill därför presentera ett förslag för alla skolledare där ute: Skapa ”reflextid” för dig själv, det är du och din verksamhet värd. Det du behöver för detta är ca 45 min i veckan, en pedagog eller annan person med inblick i din verksamhet, kanske en kvalitetsutvecklare, arbetslagsledare eller en förstelärare, som du känner förtroende för och som kan reflektera och spegla dina tankar. Att vara reflex för dig innebär, förutom att lyssna och ställa fördjupande frågor, att dokumentera samtalen och hålla i och hålla ut och lyfta frågor från träff till träff för att bidra till långsiktighet och helhet. Med utgångspunkt i dina egna tankar kommer reflextiden ge dig möjlighet till reflektion och lärande om din egen verksamhet som du kanske sällan hittar tid eller form för annars i din ledarvardag.