Kategoriarkiv: Kollegor

Vilken vecka!

Publicerat av
Svara

Summerar terminens första vecka – en intensiv och rolig start som egentligen började lite tidigare för mig. Ungefär samtidigt som regnmolnen skingrade sig så började jag och min kollega Rigmor att jobba efter semestern. I dagarna tre så planerade och fixade vi för att i måndags kunna ta emot alla medarbetare på Riksgymnasiets skolor för två dagars kickoff i Loka brunn. Redan i söndags åkte vi dit för att kontrollera lokaler, teknik, rumsfördelning mm mm. Allt för att våra gäster, personalen från Riksgymnasiet från Tullängsgymnasiet (RGTU), Virginska gymnasiet (RGVI) och Risbergska gymnasiet (RGRI), skulle känna sig välkomna och få två riktigt givande dagar.

Måndag och tisdag tillbringade vi så i Loka med gemensamma föreläsningar, grupparbeten och planering, men också fika, mat och underhållning samt bad för de som önskade. Lite mer om dagarna i Loka hittar du här>>

Loka följdes av Lärardagen där jag och vår rektor Anders hade ett seminarium på förmiddagen som hette ”Att vara förstelärare – att förlänga och förstärka rektors ledarskap – så här gör vi!” Efter picknick-lunch och firande vid slottet ägnades eftermiddagen åt överlämningar mellan gamla och nya mentorer. Vi går nämligen nu, HT15, in i en helt ny mentorsorganisation på RGTU där färre lärare är mentor åt fler elever. Läs mer här>>

Torsdagen inleddes med möte med våra lärare på Tullängsgymnasiet som ska undervisa våra teknikelever från Riksgymnasiet men som inte tillhör vår organisation till vardags. Vi diskuterade utmaningar och möjligheter och gick igenom och testade den hörselteknik som vi använder i undervisningen.

Under torsdagen träffades också det nya mentorsteamet (11 st lärare) och vi drog upp riktlinjer för första skolveckan och tänkte tillsammans kring vilka viktiga saker som vi behöver ta upp med våra elever vid uppropet på måndag. Det känns så himla bra att vi nu ska arbeta på ett nytt sätt med mentorskapet hos oss. Jag tror att detta kommer leda till mer likvärdighet i mentorskapet för våra elever och det var med en fin känsla av engagemang och delaktighet som jag lämnade vårt möte i torsdags.

Fredagen ägnade jag sedan – så mycket jag kunde – åt att ha fokus på min matematikundervisning som jag ska ha detta läsår. Jag kommer undervisa våra nya teknikettor i matematik 1c under HT och matematik 2c under VT. Jag lämnade även över mina gamla elever till de nya lärarna som tar över efter mig.

Slutligen rundades veckan av med att hjälpa rektor Anders att spela in den film som ska hälsa våra 234or välkomna på måndag. Vi delar ju nu Anders med Risbergska gymnasiet, varför det känns bra att han ändå är med vid uppropet – på film – trots att han vid aktuell tidpunkt finns på annan plats.

Oj vilket långt inlägg det här blev. Inte så mycket reflektioner men ändå en dokumentation av denna intensiva vecka som varit väldigt innehållsrik. Nu hoppas vi att grunden är lagd för årets viktigaste skoldag. Uppropet i morgon!

Vecka33

Är det rimligt?

Publicerat av
Svara

Just nu är många av våra elever ute på Arbetsplatsförlagt lärande – APL, vilket betyder att våra scheman ser annorlunda ut och några av oss har lite mera luft i schemat. Idag resulterade det i en spontan fikastund som kunde förlängas något eftersom ingen lektion väntade på oss. Under denna stund tillät vi oss att breda ut våra diskussioner och hamnade efter en stund i frågor som – Vad behöver våra elever för framtidskompetenser? Vad kommer vara viktigt i framtiden? Kommer det t ex vara nödvändigt att kunna skriva med penna? Eller att kunna alfabetet och ordna ord/begrepp i alfabetisk ordning? Hur viktigt blir det att kunna huvudräkning när digitala verktyg finns i varje ficka?

Alfabetet

Vi tyckte förstås olika om detta! Huvudräkningen försvarades med problemlösningsförmågan som tränas i och med att eleverna jobbar med detta men vi hade svårare att se att alfabetet och handskrift kommer leva kvar när informationssökning sker på nätet och vi redan nu och i framtiden skriver det mesta på dator/mobil/platta samt troligtvis kommer att skriva under och legitimera oss med våra fingeravtryck.

Efter ett tag kom vi vidare i diskussionen. Vi landade på något sätt i att det behöver finnas någon grund för fortsatt lärande och vi enades om att en av de viktigaste förmågorna i framtiden kommer bli det kritiska tänkandet. Eleverna behöver tränas i att fundera över om saker, svar och information är rimliga? Är det rimligt att svaret på räknaren ger 0,006 kg när vi räknar ut vad en elefant väger. Är det rimligt att det fanns bussar på Vikingatiden? Är det rimligt att Trollhättan ligger strax utanför Paris?

Vår pedagogiska/filosofiska diskussion gav inte så mycket mer svar än så men det är mycket givande att få stöta och blöta och diskutera kunskaper, förmågor och lärande med kloka kollegor. Hoppas på fler sådana här flexibla, spontana och spännande diskussioner med kollegor i framtiden, kanske redan i morgon…..eleverna är ju på APL några dagar till.

En sjättedel

Publicerat av
3

I början av denna termin formade vår verksamhet en vision. En vision som siktade på de elever som tar studenten 2017. Nu är det jullov HT14 och en sjättedel av visionstiden har passerat. När jag tänker tillbaka och försöker minnas de viktigaste händelserna denna termin så blir det förstås vår kickoff i Loka brunn med all personal (utom rektor Anders) och när vi tog emot våra nya ettor med introvecka med nytt upplägg och även intervjuade dem om motivation och mål med skolarbetet mm. I arbetet med kvalitetsplanen under september fick vi bl.a syn på brister i elevinflytandet vilket resulterade i att vi startade upp programråd (som till våren byter namn till programlyftet) vilket gav mycket mer än jag vågat hoppas på. Under hösten har vi också inventerat våra processer och arbetat med att utveckla omdömesskrivning och utvecklingssamtalen. Vår rektor har flippat sitt budskap, dvs spelat in film efter film för att få ut sitt budskap och dela sina tankar med elever och personal.

För egen del så har jag funderat mycket på skolpolitik under året och vid riksdagsvalet så utsågs ny regering som äntligen gav rätt fokus på skolfrågor. Allt detta lovade gott och jag hoppades att skolan nu äntligen skulle få resurser och arbetsro – men – för några veckor sen så kraschade allt i ett politiskt inferno som verkar resultera i ett omval med oviss utgång. Ledsamt för Sverige i allmänhet och skolan i synnerhet.

Tillbaka till vår verksamhet. Under terminen har vi även jobbat målmedvetet med vår fysiska arbetsmiljö och jag blev även utsedd till förstelärare tillsammans med Bertil och Christer på vår sektor. Förutom mitt arbete på Riksgymnasiet så har jag även försökt lagt så mycket tid som jag kunnat för att stötta Fredrik i arbetet med Pedagog Örebro som nu har etablerat sig på arenan för pedagogsajter. Senaste projektet är att starta en podcast med samtal om skolutveckling i vår. Spännande ska det bli.

Men här och nu avslutar vi den första sjättedelen av vår visionstid. Fokus är framtidstro och framtidshopp och grund för egen försörjning och fortsatt lärande för våra elever. Mycket tid är kvar men under vårterminen som kommer behöver vi befästa alla processer och sätta upp mål för dem. På det individuella planet så konstaterar jag att tre år på Riksgymnasiet har passerat och att jag är tacksam för de elever och utmaningar jag mött och mina underbara kollegor och som stöttar och peppar i alla lägen. Lyckos mig! Vi ses i vår igen!

Från mig till dig – en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!!

God Jul

 

 

Börjar kaffet bli varmare?

Publicerat av
Svara

Skummade igenom Twitter häromdagen och såg något i ögonvrån som intresserade mig. Hann inte läsa hela texten den gången, hade lite annat för mig den dagen men idag har jag dock till slut hittat texten igen: Ett nyhetsbrev>> om innovationskraft och organisationsutveckling, skriven av Paradigmmäklarna, Troed Troedsson och Camilla Hending.

De gör en jämförelse med organisationens inre kraft som microrörelser hos medarbetarna likt vattenmolekylernas rörelse i varmt kaffe. De säger också att det inte går att kompensera för kallt kaffe genom att springa med koppen som kaffet befinner sig i. Ja, ni kan ju läsa själva, det här blogginlägget syftar ju inte till att återberätta innehållet, det var inte meningen. Det jag ville skriva var istället de reflektioner jag själv gjorde när jag läste texten.

Jag jobbar ju ungefär halva min tid med kvalitetsutveckling i vår verksamhet på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade på Tullängsgymnasiet och när jag läste texten stannade jag till och blev för ett ögonblick mycket kritisk till mitt eget arbete och de processer vi startat i verksamheten. Jag funderade och grunnade, är det koppen vi försöker springa med eller är det faktiskt så att kaffet börjar bli varmare hos oss? Börjar alla medarbetare hos oss, eller iallafall de flesta, att genom egen rörelse bidra till en temperaturhöjning? Jag tänker inte försöka svara på det här eftersom jag helt enkelt inte har en aning. Jag kan bara beskriva en känsla jag haft senaste tiden och några observationer jag gjort utifrån mitt perspektiv, vilket kanske, kanske är en liten indikation på att vårt ”kaffe börjar bli varmare”:

Jag har noterat att kollegorna börjar våga ta plats. Ställa sig upp och säga att det här kan jag och det här har jag provat och det här fungerar på det här sättet. Jag har noterat att många kollegor frågar och är nyfikna, vänder sig till närmsta kollegan mitt emot eller kontaktar någon som de vet har mer kunskap i ämnet. Jag har känt ett det finns ett behov av att kasta ut det gamla och ta tag i det nya, oavsett arbetsbelastningen som det innebär. Jag har sett en omtanke om varandra, elever och personal, och ett genuint intresse för att förändra situationen för varandra och göra skillnad.

Kanske vill jag så gärna se detta så att det är därför jag ser det, eller så är det faktiskt så att jag ser tendenserna till den rörelse i vår verksamhet som kommer att höja temperaturen på vårt kaffe och öka värdet för våra kunder, dvs eleverna. Vi kan ju alltid hoppas…fortsättning följer.

20130514-231807.jpg

Förstelärare

Publicerat av
Svara

Jag är ju inte bara mamma och lärare och kvalitetsutvecklare. Idag blev jag även formellt tilldelad uppdraget som förstelärare i Örebro kommun. Vid en träff på Stora Hotellet så träffade jag mina nya kollegor som också fått uppdraget som förstelärare på någon av de kommunala gymnasieskolorna. Det var några välkända ansikten men också många nya namn och ansikten som jag hoppas få träffa mer och nätverka med i fler sammanhang framöver.

Jag har sedan förstelärarreformen presenterats varit skeptisk till upplägget och jag har förstått av twitterflöden och mediabevakning att satsningen tagits emot med blandad förtjusning på skolor runt om i landet. Jag vill dock ändå tro att om kommunen på ett förnuftigt sätt använder sig av oss förstelärare, för att förlänga rektorns ledarskap, så kan skolutvecklingen få fart med hjälp av satsningen. Vi får dock inte glömma bort att alla lärare gör skillnad för eleverna dagligen och att alla lärare är viktiga kuggar i systemet. Därför ska vi utmana och lyfta alla lärare i skolan och lyfta fram alla fördelar med yrket så att verksamma lärare stannar i skolan och de bästa studenterna väljer läraryrket.ForstelarareFoto: Gymnasiechef Vendela Lehn

Bästa kollegorna

Publicerat av
Svara

Funderar ibland på hur slumpmässigt jag hamnade på Riksgymnasiet – hur malplacerad jag kände mig i början men hur jag nu trivs fantastiskt bra. Allt började ju med att jag valde att avsluta en provanställning som förskolechef och kontaktade kommunen och Tullängsskolan som jag var tjänstledig ifrån. En vakans hade precis uppkommit på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade och jag fick frågan om jag ville börja där som lärare i Naturkunskap. Ett tag tänkte jag – det blir nog bra – stanna ett par månader eller en termin, sen vidare någon annanstans. Men nu har jag snart varit på Riksgymnasiet i tre år. TRE ÅR – det trodde jag inte. Tänker ibland på vilken tur jag hade att jag fick chansen att prova en arbetsplats som jag nog inte själv valt att söka mig till. Hur tillfälligheter påverkade min vardag för lång tid framöver.

Efter snart tre år på Riksgymnasiet känner jag mig så hemma här. Bland våra elever – som flyttat från olika platser i vårt avlånga land för att bo i Örebro tre – kanske fyra år. Bland mina kollegor som från dag ett tagit hand om mig, introducerat mig i de dövas värld och tålmodigt lär mig nya tecken när jag trevar mig fram i teckenspråket.

Denna termin har jag fått möjlighet att gå in i en ny roll på vår enhet där kvalitetsutveckling är mitt fokus förutom mitt uppdrag som lärare i matematik. Trots att det bara gått tre veckor på terminen så har vi redan satt flera processer i rullning och energin är påtaglig i vardagen. Mina kollegor förgyller min vardag och jag gläds åt när Kristina och Annika planerar sina språkkurser och diskuterar hur man kan bygga mallkurser i ITSlearning. När Bert söker upp mig och berättar om kluriga matematiska vardagsproblem man möter som byggare när man ska sätta panel, gjuta fundament eller isolera en vägg. När teckenspråkstolkarna Jullan och Helena med ett tålamod av guld stöttar mig och hjälper mig när jag försöker planera och gruppera lärgrupper med tolkbehov. När vår APL-samordnare Rigmor precis organiserat och fixat praktikplatser i fem veckor åt alla våra 3-4or. Hur transportlärarna Elin, Thomas och Erik på ett halvår strukturerat och målmedvetet tagit tag i sina kurser för att förtydliga mål och kunskapskrav för sina elever.

Listan kunde bli hur lång som helst av kollegor som ger mig massor av energi och som vänder och vrider på alla möjligheter för att göra det bästa för våra elever, eller som vår rektor Anders uttryckte det på Twitter häromveckan: ”Varför handlar så lite av skoldebatten om bra skolor och bra lärare. Jag har tjogvis med fantastiska lärare på Tulllängsskolan… som gör underverk dagligen. I debatten är allt neg.”

Vilken tur jag hade – som av en slump hamnade just här:

RGTU