Kategoriarkiv: Kollegor

Workation

Publicerat av
Svara

Med tåget till Stockholm igår morse och med tåget tillbaka hem idag på morgonen så har jag haft en ”mini-workation” med mina gamla goda kollegor Hellen och Camilla – som båda nu är på plats på nya spännande uppdrag i yrkeslivet. Vi hann med massor under vårt dygn tillsammans i Stockholm: jobb, prat, mat, skratt och fniss i en härlig blandning. Men här kommer en lite mer strukturerad rapport av vårt dygn:

Efter vindsnabb tågresa med uppdatering av Hellens och mitt nya yrkesliv och roller (Epiroc och Universitetet) gick vi raka vägen till Riksdagen där vi efter säkerhetskontroll blev insläppta och mötta av Camilla, numera riksdagsledamot för Miljöpartiet, med så många spännande arbetsuppgifter och viktiga ansvarsområden att jag blir alldeles häpen över det stora och svåra uppdrag våra folkvalda har att förvalta.

Efter kaffe och semla i caféet blev det en kort tur i trappor och kulvertar för att lämna av Hellen i biblioteket för att hon skulle få arbeta i lugn och ro en stund. Jag och Camilla besökte då seminariet ”Sexualundervisning för alla” som var angeläget ur många perspektiv i min roll som projektsamordnare för Framtidens lärarutbildning. Efter seminariet och prat över en kaffe i flergångsmugg (MP) hade jag och Camilla redan flera idéer på gång, både kring lärarutbildning och lärarfortbildning inom ämnet.

Under eftermiddagen hämtade vi Hellen och sen fortsatte Camilla sin guidning genom kammare och utskottsrum. Hon berättade om sin vardag och vi hälsade och småpratade med både för mig kända och mindre kända ansikten. Kl 15.50 ljöd voterings-larmet och jag och Hellen fick ta plats på läktaren för åtta minuters ”underhållning”. För längre tid än så tog det inte. Jag har aldrig hört någon (talman) pratat så fort någonsin och jag begriper fortfarande inte hur dessa drygt 300 människor lyckas trycka på rätt knappar under de där sekunderna som voteringslampan lyste. Märkligt, men ett mycket imponerande maskineri!

Efter denna föreställning blev det välförtjänt chips och lite kallt bubbel i Camillas övernattningslägenhet bland smala gränder och sneda trappor. Sedan avslutade vi med mat och sammanfattning av dagen innan jag somnade ovaggad efter dagens alla intryck.

Imorse blev det sedan frukost och tåg tillbaka till Örebro för vanligt jobb och möten på universitetet på eftermiddagen. Supereffektivt och supertrevligt det här med Workation. Rekommenderas varmt. Nästa gång får det bli en längre tripp!

Att bygga ett team

Publicerat av
Svara

Låt mig presentera: Sofia, Anna, Ann, Mari och lilla jag. Det här Teamet med stort T. Projektgruppen för Framtidens lärarutbildning. Ja det finns fler grupperingar i projektet förstås, men idag var det vi som träffades för en förmiddag med lägesrapport och kreativ tankeverkstad.

Fem legofigurer med tillbehör

Innan vi började mötet så drack vi kaffe, åt kakor och …. byggde lego! Vi byggde varsin lego-avatar med tillhörande accessoarer och andra personliga tillbehör som skulle symbolisera något i vår yrkesroll eller personlighet.

Så vad tycks? En mail-dress på mig, en magisk trollstav (eller är det en dirigentpinne?) till projektledaren, skridskor på min allra närmsta delprojektledare, sopborste i handen på vårt admin-proffs och en kanna i handen på delprojektledaren (med många tankar i huvudet) som vattnar och får omgivningen att växa.

Behöver jag säga att det blev ett givande möte?

Efter Umeå

Publicerat av
Svara

”Kan det verkligen vara värt att åka så långt för några möten?” Detta frågade jag mig för några dagar sedan när jag funderade på det här med sovvagn mm (se föregående inlägg).

Men nu med facit i hand (jag är i och för sig inte hemma ännu – så än kan ju resan bli längre och besvärligare än förväntat) så kan jag säga: Det var värt det!!

Igår hade jag fokus på Praktiknära forskning och vår medverkan i ULF-satsningen via Umeå-noden. Det var väldigt lärorikt att prata utmaningar och möjligheter med samverkanslektor Stina Westerlund och senare på dagen diskutera effektiv kommunikation med Anna Holmström.

Efter promenad och mat så passade jag sedan på att läsa denna innan det var dags att sova: http://www.ifous.se/app/uploads/2019/06/201905-Ifous-Fokuserar-Skolmiljer-H.pdf

När ny dag grydde och solen äntligen nådde över trädtopparna så var det dags för nytt möte med nytt fokus: Flexibla lärandemiljöer och jag fick hela förmiddagen tillsammans med Åse Tieva, Universitetslektor vid Universitetspedagogik och lärandestöd, och vi samtalade intensivt om stort och smått. Vi var lika övertygade båda två om att våra fysiska rum och miljöer, samt förväntningar på dem och de arbetssätt som används där, kan bidra till att öka kunskapsresultaten och hjälpa våra studenter att träna viktiga förmågor för framtiden. Vi lovade att hålla kontakten och fortsätta vårt samarbete. Ska bli så spännande…

Men… eftersom det är några timmar kvar på denna resa så ska jag runda av att läsa Åses (m.fl) kapitel (sid 16-33) i denna tidskrift.

Borde hinna dessa sidor innan det är dags för paus och tågbyte i Stockholm. 

Tack Umeå för den här gången! Misstänker att vi ses (snart) igen.

Väggkonst vid Umeå tågstation: Lev!

Full fart framåt

Publicerat av
4

Första hela arbetsveckan i år läggs till handlingarna idag. Detta var även min första 100%-vecka i min nya roll som Projektsamordnare i rektors strategiska satsning Framtidens lärarutbildning vid Örebro universitet  – och himmel vad mycket som hunnits med dessa dagar och hur mycket som händer på universitetet just nu. Jag får nypa mig i armen. Tänk att jag får förmånen att vara med på resan och bidra som en liten del i helheten.

Ett ”flow” av sällan skådat slag har infunnit sig denna vecka och till stor del beror det på min nära kollega Anna Johnsson som jag inte jobbat med så länge men som redan känns som min bättre hälft i vår arbetsrelation. Hennes tempo och beslutsamhet spelar i en egen division och utmanar mig på ett nytt sätt som jag inte mött tidigare. Spännande.

Men nu dags för soffan och lite distans och reflektion. Typ äta god mat och titta rakt fram och försöka att ”bara vara” några timmar. Får se om jag lyckas. Men redan på måndag är det nya tag och sen nattåg till Umeå för utbyte av erfarenheter med mina kollegor där. Ska bli kul. Mer om det nästa vecka.

Trevlig helg!

Utsikt från projektkontoret i januariljus - en kaffekopp i ett fönster och tulpaner på ett bord.Projektkontoret i januariljus

Nytt, obekvämt och helt underbart

Publicerat av
Svara

Tre månader, ganska precis idag, sedan jag klev in på universitetet och fick nycklarna till nytt rum, nya arbetsuppgifter och nya arbetskamrater. Tre månader i en känsla av att inte kunna någonting och att behöva anteckna varenda detalj för att kanske förstå helheten så småningom – men också en känsla av omstart och massa nya möjligheter. En halvtidstjänst på lärarutbildningens kansli på Örebro universitet har gett mig möjlighet att lära massa nytt om universitetet i allmänhet och lärarutbildningen och verksamhetsförlagd utbildning (VFU) i synnerhet. Nya människor och nya kunskaper. Ny kultur och nytt tempo. Nya krav och nya lärdomar.

När jag i november förra året tog beslutet att börja om så väntade några månader av vånda och osäkerhet. Idag, när allt fått sjunka in och delvis falla på plats, så kan jag se mig i spegeln och känna att jag gjorde rätt.

Jag trevar mig fram, känner mig obekväm och osäker ibland. Frågar om det mesta men lär mig nytt varje dag. Jag gör fel och rättar till. Sakta men säkert hittar jag min plats i det nya och ser att min kompetens kan behövas även i dessa sammanhang. Efter tre månaders startsträcka så är det dags att börja leverera. Att bidra i ett nytt sammanhang och vända och vrida på mina nya uppgifter för att skapa värde för universitetet och verksamheterna där ute i Örebroregionen. Är ni redo? Det är jag!

Så många proffs

Publicerat av
1

Vände idag hemåt efter en bra dag på jobbet. En känsla som förstås dyker upp då och då hos mig men som nu tyvärr varit frånvarande en längre tid. Men idag så var det ny energi och att alla elever nu äntligen är tillbaka på skolan efter påsklov och en lång APL/praktik-period bidrog förstås till detta.

Dessutom så sköljde en våg av insikt över mig när jag idag fick se massa nya sidor av mina kollegor. Eller se och se var väl en överdrift, jag fick situationer, lärdomar och goda exempel berättade för mig när vi idag samlades för att återkoppla och dela med oss av erfarenheter efter vår senaste omgång med PAR-modellen. Denna organiserade form för kollegialt utbyte i verksamheten som vi nu använt oss av i några år.

Idag ägnade vi en timme åt att lyfta exempel och lärdomar från våra besök hos varandra och insikten över vilka proffs som arbetar i vår verksamhet blev så otroligt klar och tydlig när exempel radades upp från lektionssalar, verkstäder, lastbilshyttar eller andra lärmiljöer där vår skolvardag utspelar sig.

Tänk att det i vår verksamhet arbetar så många proffs: En kan lära eleverna köra lastbil med släp, en kan förklara hur man sammanfogar olika delar/material genom håltagning och gängning, en förklarar hur polära koordinater kan multipliceras, en kan med tålamod av stål igen och igen repetera hur klyvsågen ställs in för korrekta vinklar och längder, en kan utmana och locka eleverna till konversation och kommentarer på engelska i en avslappnad miljö med fokus på att våga tala och uttrycka sig, en spacklar, slipar och tapetserar med mönsterpassning, en teckentolkar lektion efter lektion med byggbegrepp eller komplexa el-kopplingar med pedagogiskt fokus och anpassning efter elevernas behov, en möter eleven som kom tillbaka från APL:n med ett leende och bekräftar att ansträngningen de båda lagt ner har gett resultat, en gör djupa textanalyser med eleverna och får dem att förstå sambandet mellan just denna uppgift och deras framtid på arbetsmarknaden, en strukturerar upp och stöttar och administrerar allt vi måste ha koll på som skola: kurser, poäng, betyg, meritvärden, inriktningsval mm, en vänder och vrider på möjligheterna till anpassningar för sin mentorselev utifrån alla perspektiv du kan tänka dig…. Ja, listan kan göras hur lång som helst…

Så mycket kompetens, så mycket kunskap, så många proffs. Jag visste det förstås redan innan, men idag blev det på något sätt extra tydligt… Ville bara säga det!


​

Tack Anders

Publicerat av
1

För drygt fem år sen hamnade jag av en slump på en ny arbetsplats, på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade, Tullängsgymnasiet, även kallat RGTU. En arbetsplats där jag bara tänkt mellanlanda för att sen söka mig vidare. Men då hade jag inte räknat med att träffa Anders Adamson. Anders var då ganska ny som rektor på RGTU och han ringde mig och informerade om vad jag skulle göra, han gav mig nycklar och arbetsplats och sen körde jag igång som matte- och naturkunskapslärare. En otroligt tuff period i mitt yrkesliv startade och kulturkrocken var enorm eftersom jag nu var tvungen att förhålla mig till en ny miljö med ett nytt språk där jag kände mig okunnig och vilsen.

Efter några veckor vände det dock sakta men säkert och till stor del berodde det på Anders. Vid ett möte några veckor in i terminen så uttryckte jag min stora frustration över situationen för honom, dels över mina egna tillkortakommanden i den nya miljön, men också hur jag upplevde en skolmiljö utan energi och driv. Och han lyssnade, han lyssnade och bemötte mig, funderade och återkom till mig med feedback och efter en tid så blev Anders varm i sina rektorskläder och vi började vår resa. 

En del av den resan bestod av att jag sökte ett halvtidsuppdrag som kvalitetsutvecklare i Örebro kommun. Jag fick uppdraget och ingick i kommunens allra första kvalitetsutvecklargrupp under ett helt läsår. Det var meningen att det skulle bli två år men då klev Anders in och hade andra planer. Med stor beslutsamhet erbjöd han mig att istället arbeta som kvalitetsutvecklare på halvtid enbart på RGTU. Han ville göra en rejäl satsning på att utveckla vår verksamhet och han hade uppmärksammat mitt driv och min kompetens. Och så gjorde vi och startade ett treårigt visionsarbete med fokus på att följa eleverna som kom till oss i aug 2014 och nu i juni tar studenten. 

Vår resa är dock slut redan nu, lite tidigare än beräknat eftersom Anders tagit beslut att ta tjänstledigt från sin rektorsroll. Idag jobbar han sin sista dag på minst ett år och ända sen den där fredagseftermiddagen förra året när han berättade det för mig så har jag försökt förtränga faktum. Men på måndag finns han inte här längre för att stötta och utmana, för att prata och för att lyssna. Då går vi vidare och får fortsätta arbetet tillsammans på RGTU, men utan honom. 

Det är så dubbla känslor idag eftersom jag är så besviken för att han lämnar oss/mig nu – innan avtalat avslut, men jag är ju också så tacksam att jag fick just honom som chef, att han lyssnade och utmanande både mig och verksamheten. Att jag fått en ”släng” av hans superkraft: att se våra styrkor och placera oss på rätt plats, med rätt förutsättningar och rätt omgivning. 

Det var en slump att jag hamnade på RGTU men det var Anders som fick mig att stanna kvar och få göra en resa jag aldrig gjort utan honom. Så…tack Anders! Lycka till! På återseende! Hoppas vi ses på jobbet igen om ett år igen, det finns mycket kvar att göra… 

Fem sjättedelar

Publicerat av
1

Jullov och bara en termin kvar till summering av vårt treåriga skolutvecklingsarbete på RGTU. Ett arbete med målsnöret uppsatt vid studenten 2017. Snart är vi där. Men först väntar en termin med slutspurt och enkäter och utvärderingar för att få svar på hur långt vi kom.

Men som en tidig julklapp och tidigt kvitto fick vi redan sista skoldagen på HT16 en grön ruta av Skolinspektionen. Vi fick alltså ”godkänt” på alla områden som granskats vid deras inspektion i höstas. Redan i våras/somras påbörjade vi dock – all personal tillsammans – att förbereda det dokument med svar på deras frågor som alltid inlämnas innan besöket. Vid besöket genomfördes sen intervjuer med elevhälsan, lärare, elever och rektor som efteråt sammanställdes i minnesanteckningar som utgjorde underlag för bedömningen.

Och vi fick grönt! Bra jobbat alla inblandade – elever o personal. Ett riktigt teamarbete!!

Efter jullovet står vi dock inför en utmaning i organisationen som jag inte riktigt hade räknat med skulle komma så snart. Vår rektor Anders Adamson väljer att sluta och vi kommer behöva ta ett omtag i organisationen med en ny ledare. Vem och hur det blir vet vi inte ännu men vi har hur som helst en bra grund att stå på och en fungerande organisation att vila i. Inte det sämsta!

Hälften kvar

Publicerat av
2

Om några dagar är det jullov och halvtid i vårt ”visionsarbete” och det utvecklingsuppdrag som vår verksamhet, Riksgymnasiet för döva och hörselskadade på Tullängsgymnasiet, gick in i för ett och ett halvt år sedan. Jag skulle ljuga om jag säger att det är lätt och alltid roligt att jobba med den stora omorganisation vi sjösatt i och med att vi tog bort arbetslagen och började jobba med processer i verksamheten. Den här terminen har rent av varit riktigt slitig. De stora organisationsförändringarna har denna termin verkställts och vi har inte riktigt hunnit med att kartlägga alla uppdrag och behov som verksamheten har och hur de ska utföras och vem som ska ansvara. Detta arbete fortskrider dock och ett mål är att inför nästa höst ha en större överblick över vem som gör vad och varför.

Men en sak som jag väljer att ta med mig in i jullovs-vilan är vårt mentorsteam. Elva lärare som anmälde sig att jobba som mentorer och som nu utgör stommen i vårt elevnära arbete utöver undervisningen. Jag är en av mentorerna och har under denna termin arbetat tillsammans med mina tio mentorskollegor. Vi har bl.a diskuterat rollen och vårt uppdrag och hur vi kan ge våra elever ett likvärdigt mentorskap som syftar till att eleverna mår bra och når sina kunskapsmål.

Vi har förstås långt kvar i vårt arbete men mentorsteamet är ett engagerat gäng som vill lära och alltid har eleverna i fokus. Det är med glädje jag tänker tillbaka på två sena onsdagsmöten senaste veckorna då mentorer livligt diskuterat förlängd studietid, poängplaner, studieplanering och dokumentation. Så även om vår omorganisation har frestat på vår vardag så är jag övertygad om att det är rätt väg att gå. Mentorsteamet är en av de delar jag tror mest på som nyckeln till elevernas framgång i sina studier. Så efter julledigheten tar vi nya tag och fortsätter vända och vrida på vår verksamhet – för elevernas skull.

God Jul så länge!

IMG_1967

En Amanda till alla

Publicerat av
Svara

När jag började arbeta på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade, en kall januaridag för tre och ett halvt år sen mötte jag Amanda. Hon hade varit där en termin längre än mig. Hon var ung, jätteung. Hon hade typ precis tagit studenten själv. Nu skulle hon arbeta som elevassistent och vi fick skrivborden bredvid varandra. Sedan dess har mycket hänt. Riksgymnasiet på Tullängsgymnasiet har förändrats på många sätt och jag också. Jag och Amanda har också utvecklats tillsammans under dessa år. Vi har försökt lära oss teckenspråk tillsammans, vi har stött och blött och funderat och reflekterat kring hur elever mår och hur det går. Under en lång tid så var Amanda med på mina mattelektioner där vi undervisade elever med språk- och hörselnedsättning. Nästan varje lektion avrundade vi med att diskutera vad som hänt under lektionen. Vad vi sett och hört, vad hon hade sett och hört men som jag missat. Vilka signaler hon fångade upp från eleverna när jag gick igenom ett visst moment på tavlan. osv. osv.

Amanda har drivit på min egen utveckling och hon har bidragit till att eleverna fått en bättre undervisning av mig. Hon har reflekterat och ifrågasatt, men på ett helt ofarligt sätt. Hon har velat lära sig, hon har haft elevens bästa i fokus och tillsammans har vi fört eleverna framåt.

I Helen Timperleys bok, Det professionella lärandets inneboende kraft, läser jag om hur lärares lärande måste utgå från elevernas behov och hur viktigt det är för lärare att utmana sina nuvarande övertygelser i ett utbyte med andra kollegor. Detta utbyte måste dock kännetecknas av ett respektfullt och utmanande förhållningssätt för att utveckling ska ske. Precis så har det varit att arbeta tillsammans med Amanda och alla lärare borde verkligen ha en egen ”Amanda” i sitt klassrum. Att utmanas av, att fundera tillsammans med, att ifrågasättas av och att glädjas med när eleverna förstår och vi når fram.

Men nu är jag så otroligt glad för att Amanda slutar hos oss. För hon ska börja studera – till lärare!!! Så rätt!!

Stort lycka till på vägen Amanda och välkommen tillbaka – när som helst under resan när du vill prata pedagogik eller när du är färdig och har ditt lärarleg i fickan!

HelenT