Vilken vecka!

Summerar terminens första vecka – en intensiv och rolig start som egentligen började lite tidigare för mig. Ungefär samtidigt som regnmolnen skingrade sig så började jag och min kollega Rigmor att jobba efter semestern. I dagarna tre så planerade och fixade vi för att i måndags kunna ta emot alla medarbetare på Riksgymnasiets skolor för två dagars kickoff i Loka brunn. Redan i söndags åkte vi dit för att kontrollera lokaler, teknik, rumsfördelning mm mm. Allt för att våra gäster, personalen från Riksgymnasiet från Tullängsgymnasiet (RGTU), Virginska gymnasiet (RGVI) och Risbergska gymnasiet (RGRI), skulle känna sig välkomna och få två riktigt givande dagar.

Måndag och tisdag tillbringade vi så i Loka med gemensamma föreläsningar, grupparbeten och planering, men också fika, mat och underhållning samt bad för de som önskade. Lite mer om dagarna i Loka hittar du här>>

Loka följdes av Lärardagen där jag och vår rektor Anders hade ett seminarium på förmiddagen som hette ”Att vara förstelärare – att förlänga och förstärka rektors ledarskap – så här gör vi!” Efter picknick-lunch och firande vid slottet ägnades eftermiddagen åt överlämningar mellan gamla och nya mentorer. Vi går nämligen nu, HT15, in i en helt ny mentorsorganisation på RGTU där färre lärare är mentor åt fler elever. Läs mer här>>

Torsdagen inleddes med möte med våra lärare på Tullängsgymnasiet som ska undervisa våra teknikelever från Riksgymnasiet men som inte tillhör vår organisation till vardags. Vi diskuterade utmaningar och möjligheter och gick igenom och testade den hörselteknik som vi använder i undervisningen.

Under torsdagen träffades också det nya mentorsteamet (11 st lärare) och vi drog upp riktlinjer för första skolveckan och tänkte tillsammans kring vilka viktiga saker som vi behöver ta upp med våra elever vid uppropet på måndag. Det känns så himla bra att vi nu ska arbeta på ett nytt sätt med mentorskapet hos oss. Jag tror att detta kommer leda till mer likvärdighet i mentorskapet för våra elever och det var med en fin känsla av engagemang och delaktighet som jag lämnade vårt möte i torsdags.

Fredagen ägnade jag sedan – så mycket jag kunde – åt att ha fokus på min matematikundervisning som jag ska ha detta läsår. Jag kommer undervisa våra nya teknikettor i matematik 1c under HT och matematik 2c under VT. Jag lämnade även över mina gamla elever till de nya lärarna som tar över efter mig.

Slutligen rundades veckan av med att hjälpa rektor Anders att spela in den film som ska hälsa våra 234or välkomna på måndag. Vi delar ju nu Anders med Risbergska gymnasiet, varför det känns bra att han ändå är med vid uppropet – på film – trots att han vid aktuell tidpunkt finns på annan plats.

Oj vilket långt inlägg det här blev. Inte så mycket reflektioner men ändå en dokumentation av denna intensiva vecka som varit väldigt innehållsrik. Nu hoppas vi att grunden är lagd för årets viktigaste skoldag. Uppropet i morgon!

Vecka33

En sjättedel

I början av denna termin formade vår verksamhet en vision. En vision som siktade på de elever som tar studenten 2017. Nu är det jullov HT14 och en sjättedel av visionstiden har passerat. När jag tänker tillbaka och försöker minnas de viktigaste händelserna denna termin så blir det förstås vår kickoff i Loka brunn med all personal (utom rektor Anders) och när vi tog emot våra nya ettor med introvecka med nytt upplägg och även intervjuade dem om motivation och mål med skolarbetet mm. I arbetet med kvalitetsplanen under september fick vi bl.a syn på brister i elevinflytandet vilket resulterade i att vi startade upp programråd (som till våren byter namn till programlyftet) vilket gav mycket mer än jag vågat hoppas på. Under hösten har vi också inventerat våra processer och arbetat med att utveckla omdömesskrivning och utvecklingssamtalen. Vår rektor har flippat sitt budskap, dvs spelat in film efter film för att få ut sitt budskap och dela sina tankar med elever och personal.

För egen del så har jag funderat mycket på skolpolitik under året och vid riksdagsvalet så utsågs ny regering som äntligen gav rätt fokus på skolfrågor. Allt detta lovade gott och jag hoppades att skolan nu äntligen skulle få resurser och arbetsro – men – för några veckor sen så kraschade allt i ett politiskt inferno som verkar resultera i ett omval med oviss utgång. Ledsamt för Sverige i allmänhet och skolan i synnerhet.

Tillbaka till vår verksamhet. Under terminen har vi även jobbat målmedvetet med vår fysiska arbetsmiljö och jag blev även utsedd till förstelärare tillsammans med Bertil och Christer på vår sektor. Förutom mitt arbete på Riksgymnasiet så har jag även försökt lagt så mycket tid som jag kunnat för att stötta Fredrik i arbetet med Pedagog Örebro som nu har etablerat sig på arenan för pedagogsajter. Senaste projektet är att starta en podcast med samtal om skolutveckling i vår. Spännande ska det bli.

Men här och nu avslutar vi den första sjättedelen av vår visionstid. Fokus är framtidstro och framtidshopp och grund för egen försörjning och fortsatt lärande för våra elever. Mycket tid är kvar men under vårterminen som kommer behöver vi befästa alla processer och sätta upp mål för dem. På det individuella planet så konstaterar jag att tre år på Riksgymnasiet har passerat och att jag är tacksam för de elever och utmaningar jag mött och mina underbara kollegor och som stöttar och peppar i alla lägen. Lyckos mig! Vi ses i vår igen!

Från mig till dig – en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!!

God Jul

 

 

Glapp i styrkedjan

Två gånger i min yrkeskarriär så har jag blivit erbjuden att välja rektorsyrket, båda gångerna har jag avböjt möjligheten. Att jag valde bort chansen att bli rektor berodde enbart på att jag anser att det i dagens form är ett omöjligt uppdrag. Att vara den där pedagogiska ledaren med koll och ansvar för hundratals lagar och riktlinjer och dessutom budget- och personalansvar. Tack, men, nej tack.

Jag har fått utvecklats åt andra håll i min karriär istället men med ovanstående bakgrund vill jag presentera en idé till organisation för att minska ”glappen i styrkedjan” som Skolinspektionen uttrycker det i sin färska rapport>>

Jag ska försöka förklara min tanke: För ca två år sedan sökte jag en tjänst som kvalitetsutvecklare i Örebro kommun. Detta projekt var då nytt och tanken var att 16 pedagoger plus en samordnare skulle bilda en grupp kvalitetsutvecklare (KU) som skulle jobba med skolutveckling på flera plan. Hälften av vår tid skulle vi fortsätta som lärare på vår vanliga skola och andra hälften av tiden skulle vi finnas i KU-gruppen där fokus låg på dels externa uppdrag i hela kommunen och dels en intern lärprocess för att utveckla vår kompetens och föra in vetenskaplig grund i våra verksamheter och uppdrag. Under ett år ingick jag i denna grupp. Under året träffade vi politiker och tjänstemän i kommunen, läste litteratur och diskuterade densamma, prövade metoder och verktyg för kollegialt lärande mm mm. Efter ett år tog jag dock ett beslut att kliva av KU-gruppen efter att ha fått ett erbjudande som kvalitetsutvecklare på enbart min skola och sektor.

Jag undervisar fortfarande ungefär hälften av min tid. Övrig tid deltar jag i vårt ledningsteam på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade på Tullängsgymnasiet, samplanerar skolutveckling och kollegiala lärprocesser tillsammans med vår rektor och leder vårt systematiska kvalitetsarbete genom att ansvara för att koordinera de processer som vi startat i vår verksamhet. Allt med syftet att öka elevernas kunskapsresultat och öka deras möjlighet till försörjning och fortsatt lärande efter deras studietid hos oss.

Med erfarenheter och lärande från året med kvalitetsutvecklarna så har jag mycket användbara kunskaper när jag nu vänder blicken hemåt och jobbar med att stötta upp min rektor i hans utvecklingsarbete. Jag tror att detta skulle kunna vara en modell att arbeta med i kommuner/regioner för att täppa till glappet i styrkedjan mellan lärare och rektor, rektor och huvudman. Det skulle också vara en modell för att göra det ”omöjliga” rektorsuppdraget mera möjligt.

Det är klart att det skulle kosta en del, dels att plocka ut lärare/förstelärare för ett år i en kvalitetsutvecklarorganisation och dels att stärka upp rektorer runt om i Sverige med en halvtidsresurs. Men vad kostar det att inte satsa, vad riskerar vi om glappet i styrkedjan fortsätter öka? Mycket större värden riskeras då och vill vi ge eleverna den bästa undervisningen måste vi ge lärarna de bästa rektorerna och den bästa ledningen. Det tjänar alla på.

SkogimotljusFoto: © Margareta Nordahl Bergslagshästen

Förstelärare

Jag är ju inte bara mamma och lärare och kvalitetsutvecklare. Idag blev jag även formellt tilldelad uppdraget som förstelärare i Örebro kommun. Vid en träff på Stora Hotellet så träffade jag mina nya kollegor som också fått uppdraget som förstelärare på någon av de kommunala gymnasieskolorna. Det var några välkända ansikten men också många nya namn och ansikten som jag hoppas få träffa mer och nätverka med i fler sammanhang framöver.

Jag har sedan förstelärarreformen presenterats varit skeptisk till upplägget och jag har förstått av twitterflöden och mediabevakning att satsningen tagits emot med blandad förtjusning på skolor runt om i landet. Jag vill dock ändå tro att om kommunen på ett förnuftigt sätt använder sig av oss förstelärare, för att förlänga rektorns ledarskap, så kan skolutvecklingen få fart med hjälp av satsningen. Vi får dock inte glömma bort att alla lärare gör skillnad för eleverna dagligen och att alla lärare är viktiga kuggar i systemet. Därför ska vi utmana och lyfta alla lärare i skolan och lyfta fram alla fördelar med yrket så att verksamma lärare stannar i skolan och de bästa studenterna väljer läraryrket.ForstelarareFoto: Gymnasiechef Vendela Lehn