Funderar ibland på hur slumpmässigt jag hamnade på Riksgymnasiet – hur malplacerad jag kände mig i början men hur jag nu trivs fantastiskt bra. Allt började ju med att jag valde att avsluta en provanställning som förskolechef och kontaktade kommunen och Tullängsskolan som jag var tjänstledig ifrån. En vakans hade precis uppkommit på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade och jag fick frågan om jag ville börja där som lärare i Naturkunskap. Ett tag tänkte jag – det blir nog bra – stanna ett par månader eller en termin, sen vidare någon annanstans. Men nu har jag snart varit på Riksgymnasiet i tre år. TRE ÅR – det trodde jag inte. Tänker ibland på vilken tur jag hade att jag fick chansen att prova en arbetsplats som jag nog inte själv valt att söka mig till. Hur tillfälligheter påverkade min vardag för lång tid framöver.
Efter snart tre år på Riksgymnasiet känner jag mig så hemma här. Bland våra elever – som flyttat från olika platser i vårt avlånga land för att bo i Örebro tre – kanske fyra år. Bland mina kollegor som från dag ett tagit hand om mig, introducerat mig i de dövas värld och tålmodigt lär mig nya tecken när jag trevar mig fram i teckenspråket.
Denna termin har jag fått möjlighet att gå in i en ny roll på vår enhet där kvalitetsutveckling är mitt fokus förutom mitt uppdrag som lärare i matematik. Trots att det bara gått tre veckor på terminen så har vi redan satt flera processer i rullning och energin är påtaglig i vardagen. Mina kollegor förgyller min vardag och jag gläds åt när Kristina och Annika planerar sina språkkurser och diskuterar hur man kan bygga mallkurser i ITSlearning. När Bert söker upp mig och berättar om kluriga matematiska vardagsproblem man möter som byggare när man ska sätta panel, gjuta fundament eller isolera en vägg. När teckenspråkstolkarna Jullan och Helena med ett tålamod av guld stöttar mig och hjälper mig när jag försöker planera och gruppera lärgrupper med tolkbehov. När vår APL-samordnare Rigmor precis organiserat och fixat praktikplatser i fem veckor åt alla våra 3-4or. Hur transportlärarna Elin, Thomas och Erik på ett halvår strukturerat och målmedvetet tagit tag i sina kurser för att förtydliga mål och kunskapskrav för sina elever.
Listan kunde bli hur lång som helst av kollegor som ger mig massor av energi och som vänder och vrider på alla möjligheter för att göra det bästa för våra elever, eller som vår rektor Anders uttryckte det på Twitter häromveckan: ”Varför handlar så lite av skoldebatten om bra skolor och bra lärare. Jag har tjogvis med fantastiska lärare på Tulllängsskolan… som gör underverk dagligen. I debatten är allt neg.”
Vilken tur jag hade – som av en slump hamnade just här:
