Skolstartsvecka

Landat tungt i soffan efter första ”riktiga” skolveckan, dvs en vecka med elever och schema, planering och möten, kända och okända ansikten i korridorer och lektionssalar. Tänkte bara försöka samla tankarna i en kort reflektion kring denna vecka. Jag har ju ändå förändrat min vardag ganska rejält när jag nu detta år enbart arbetar på Tullängsskolan och riksgymnasiet för döva och hörselskadade.

Veckan har varit innehållsrik med upprop och introdag med schemabrytande aktiviteter. Själv fick jag äran att i tisdags vara med tvåorna på idrottsdag utanför skolans väggar. Vi började med en förmiddag på svartån då eleverna paddlade kanot och pratade allemansrätt, paddlingsteknik och säkerhet. Eftermiddagen fortsatte sedan på Eyrabadet med simning och livräddning. Ettorna var denna dag på stadsvandring och treorna (och fyrorna) började på sina karaktärsämnen.

Från onsdag har vi gått enligt schema och jag har träffat mina nya grupper som jag ska undervisa i matematik. Kul och pirrigt är det ju alltid och extra speciellt är det när man möter sina nya ettor för första gången och ska etablera en relation och grund att stå på inför fortsatt undervisning och lärande.

På en av mina lektioner denna vecka fick eleverna skriva en exit-ticket när de lämnade lektionen. Jag bad dem beskriva en känsla som de upplevt under vår första lektion tillsammans. Det var lite blandade tankar på lapparna men på en av lapparna fanns två tecknade ”gubbar” där en var ”ledsen” och den andra ”glad”. Den ledsna gubben var överkryssad och bredvid den glada gubben stod det ”kändes rätt OK ändå”. Den lappen fastnade hos mig och får symbolisera ett delmål med undervisningen denna första vecka – att kanske lyckas riva några gamla didaktiska kontrakt kring vad och hur matematik är. Att erbjuda en alternativ bild av matematikundervisningen och kanske hitta lite glädje och bygga självförtroende hos eleverna. Det får bli mitt mål närmsta tiden för att sen bygga vidare på. Vad tror ni om det?

Exit ticket

Loka

Tillbaka till jobbet igen och till en intensiv och rolig start på nya läsåret. Eftersom jag nu går in i mitt nya uppdrag som kvalitetsutvecklare ”hemma” på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade elever så hade jag och min kollega Rigmor lite extra ansvar för att arrangera våra kickoffdagar som inledde terminen. Måndag och tisdag var vi alla på sektorn tillsammans på Loka brunn för att starta igång processer som ska utveckla vår verksamhet för elevernas lärande och välbefinnande. Loka brunn med omgivningar visade sig från sin bästa sida och god mat, gott kaffe och skönt väder bidrog till två minnesvärda dagar. IMG_0900

Inte ett moln

Så kom det till slut – regnet! Om jag minns rätt har vi tills idag haft tre veckor med sol och värme. I typ hela Sverige. Helt fantastiskt! Behöver notera det här så jag i november kan titta tillbaka och minnas, när solbrännan bleknat och natten är längre än dagen. Känns dock fortfarande långt borta. Dagens skyfall var efterlängtat och rensade luften. Men nu är vi redo för ytterligare några veckor med sol och varma bad. Om den önskan slår in så går nog sommaren 2014 till historien som den soligaste någonsin. Hoppas!

20140728-002721-1641375.jpg

Sommarlov igen

Det var längesen jag kände mig så här trött som jag gör just nu. Har idag gått på sommarlov men hade högsta tempo in över mållinjen. Känner mig inte riktigt klar med all summering och reflektion som jag vill göra men det får jag ta lite allt eftersom, nu känns det mest som jag behöver sova ett par dygn för att ladda om. Så när energin är tillbaka återkommer jag med ett omtag på bloggen och en uppdatering av texter och syftet med den. För efter sommarlovet byter jag ju fokus och får nya uppdrag. Ska bli så roligt och spännande, men först lite sommarlov. Förhoppningsvis fyllt med sol och sömn och massor av jordgubbar. Glad midsommar så länge!jordgubbar

En KomTek-student

Serverade på Tullängsskolans årliga studentmiddag igår. Alla mentorer serverar alla avgångselever. När jag delar ut tallrikar bland borden där eleverna på teknikprogrammet – teknikvetenskap sitter känner jag plötsligt igen ett ansikte. Nu tio år äldre men ändå. Ett namn kommer upp i mitt huvud och jag går fram o frågar henne om hon heter XX och gått på KomTek? Mycket riktigt, hon gick där, på min kurs, från början när vi startade, tillsammans med sina två syskon. Hon berättar att de alla tre idag studerar teknik på något sätt och hennes egna planer verkar glasklara. Fortsätta med högre studier i teknik. Jag blir så stolt att jag nästan spricker och hon funderar på hur jag kunde känna igen henne och minnas hennes namn…

Ja – de satte spår i mig de där deltagarna som trampade upp de första stigarna på KomTek i Örebro, Sveriges första. Kanske sätter även KomTek spår i deltagarna som bidrar till framtida studie- och yrkesval. Gårdagens möte med min gamla deltagare kanske var ett tecken på det. Cool känsla var det iallafall för mig!

KomTek student

Minecraft-mamma

Så kom vi då äntligen iväg. Förra långledigheten när Stockholmsresan var planerad så kom influensan i vägen. Även denna gång hade någon slags förkylning bitit sig fast men inte tillräckligt för att stoppa oss. Tillsammans med stora sonen så tog jag tåget till huvudstaden. Regn och tusentals människor mötte oss men med bestämda steg tog vi oss till Arkitektur- och designcentrum där Minecraft-utställningen ”Blockholm” hade öppet sista helgen innan rivning.

Lite besvikna blev vi över omfattningen. Vi hade hoppats på fler byggen och mera aktiviteter och att få träffa Steve. Men vi gjorde oss i alla fall ett eget minecraftskin, kollade jättebyggen och jag fick mig en genomgång om hur man bygger ett diamond sword, en pickaxe och hur man aktar sig för endermans och creepers. Intressant att höra hur mycket han kan om denna kub-verklighet och fantastiskt att se hur det glittrar i ögonen när han berättar om hur många diamantblock man måste hitta för att det ska räcka till det där diamantsvärdet. När jag sa något i stil med att ”så funkar det ju inte i verkligheten” tittade han skarpt på mig och sa att ”Minecraft är också en slags verklighet”. Vilket han förstås har rätt i – kloka unge!

20140530-225456-82496509.jpg

Nästa steg

Firade ett år med bloggen för några veckor sedan. Bloggen som under året har fungerat som en reflektionsyta för mig och mina tre olika uppdrag som jag haft detta läsår. Konstaterar att året verkligen varit lärorikt och att jag fått chansen till massor av olika möten med människor och verksamheter som hjälpt mig lyfta blicken och ökat min kunskap och förståelse för skolutveckling. Men – det har också varit ett splittrat år – där jag har skiftat både plats och fokus flera gånger om dagen och ibland fått jobba hårt med att bibehålla kontinuiteten och uthålligheten då uppdrag ibland krockat både i tid och i mitt huvud.

Så med erfarenheter från den bästa kompetensutvecklingen man kan tänka sig – att jobba som kvalitetsutvecklare och matematikhandledare – backar jag nu hem till min egen verksamhet på Riksgymnasiet för att jobba heltid där kommande läsår. Planen är att jag ska dela min tid mellan undervisning och kvalitetsutveckling på vår enhet. En liten del av min tid kommer jag också fortsättningsvis vara en del av redaktionsgruppen för Pedagog Örebro.

Mina förhoppningar och förväntningar kring detta nya upplägg i min yrkesvardag är att jag ska få jobba med utveckling av vår egen verksamhet, med mina närmsta kollegor och lära känna dem och deras vardag bättre. Jag vill också tillsammans med kollegor och skolledning sätta upp mål – på kort och lång sikt – som ska leda oss i arbetet med att göra vår verksamhet så bra det bara går för att våra elever ska utvecklas så långt det är möjligt.

Hur når vi dit

Jag planerar att fortsätta blogga men med tanke på att jag nu hoppas få jobba långsiktigt och uthålligt och fokusera på vår enhet kanske jag ska byta underrubrik på bloggen. Från ”Tre uppdrag och ett läsår” till ”Ett uppdrag och tre läsår”. Vad tror ni om det?

1 år

Tänk vad tiden går. För ett år sedan satte jag mig på tåget med mina tre nya kollegor som också skulle handleda grupper i matematiklyftet. En av dem, Fredrik, skulle dessutom bli min kollega i kvalitetsutvecklargruppen där jag skulle arbeta hälften av min tid. Samma dag som vi åkte till Stockholm på den inledande utbildningsdagen så tryckte jag igång den här bloggen. 77 inlägg senare och med nästan 6000 visningar så firar jag med detta inlägg födelsedag och funderar på vad jag ska göra med bloggen nu, när vi går in på år två. Men mer om framtiden i kommande inlägg, nu njuter vi av födelsedag och firar den med hemmaritad tårta! Grattis grattis!

20140425-123001.jpg

Kollegahandledning

Sista dagen på internatet med kvalitetsutvecklarna så ägnade vi eftermiddagen åt att pröva en modell för kollegahandledning. Metoden hade Max – vår samordnare – hämtat ur boken Kollegahandledning i skolan (Lauvås, Hofgaard Lycke och Handal) och vi hade alla förberett oss genom att tänka ut ett pedagogiskt problem som vi mött i vår skolvardag. Vi jobbade i grupper med sex/sju deltagare och innan vi satte igång utsåg vi ordförande och sekreterare, letade reda på ett rum med whiteboardtavla samt kom överens om att tystnadsplikt kring våra problem skulle råda i rummet.

Här kommer en kort sammanfattning av själva modellen för handledning, som du kan prova själv tillsammans med kollegor i din närhet. Själva idén är att jobba med autentiska problem som har ett äkta värde för dig som pedagog (eller ledare om ni är en grupp skolledare som jobbar tillsammans).

Presentation av problem – varje deltagare presenterar kort sitt problem under max 2 min. Sekreteraren sammanfattar varje problem med några stödord på tavlan.
Val av problem – varje deltagare får önska och rösta på vilket problem de vill jobba vidare med och analysera. Om gruppen inte kan enas så har ordförande utslagsröst.
Mer information om problemet – Den person som ”äger” det utvalda problemet får under 5 minuter berätta mer om sitt problem utan att bli avbruten med frågor.
Klargörande frågor om problemet – varje deltagare får, i tur och ordning, ställa frågor för att få djupare förståelse för problemet. Har man inga fler frågor får man säga ”pass” men man får inte ge råd till problemägaren i detta skede. Varje deltagare gör egna anteckningar om problemet.
Egna förslag på lösning – Efter frågerundan får problemägaren på egen hand sätta ord på vad som hon eller han anser kan vara lösningar på problemet. Sekreteraren antecknar problemägarens egna förslag på tavlan.
Råd – Nu är det dags för deltagarna att, i tur och ordning, ge ett råd var till problemägaren. Ni fortsätter runt bordet tills alla råd är slut. Sekreteraren antecknar alla råd på tavlan.
Utvärdera råden – Problemägaren går igenom listan med råd och sätter ”plus” framför råd som hon eller han tycker kan vara till hjälp och ett ”minus” framför råd som inte är aktuella.

Avsluta med att summera övningen. Är det något ni vill lägga till i efterhand? Hur upplevde problemägaren övningen och vad upplevde de andra deltagarna?

Trots sen fredageftermiddag när vi gjorde denna övning så lyckades vi hålla fokus i vår grupp och leverera massor med lösningar till det utvalda pedagogiska problemet. En ytterligare sak vi tog med oss från övningen var en diskussion om hur det känns att ge och få råd och hur lätt det kan vara att gå i försvar och vilja ge respons på råden som kommer in istället för att ta in och ta hjälp. Deltagarna i övningen som frågade och gav råd tyckte också det var skönt att få vänta på sin tur och veta att de fick ordet enligt given turordning och kunde sitta lugnt och vänta på sin tur att få bidra till problemlösningen.

Detta blogginlägg är i första hand skrivet som stöd för mitt eget minne men kan du eller någon annan ha nytta av min sammanfattning av modellen så är ju det jättebra. Ett annat minne från internatet med kvalitetsutvecklarna är detta försök till selfie/wefie på oss alla. Men armarna var för korta så det blev bara ett urval av kollegorna som fastnade på bilden…

20140421-101043.jpg