Fyra skolor

Då är jag igång. På riktigt. Tänkte försöka summera min första skolvecka på mina fyra skolor som är mina arbetsplatser närmsta året. Började veckan ”hemma” på Tullängsskolan med upprop för nya och gamla elever och under eftermiddagen fick jag träffa mina två mentorselever som jag har kvar från förra året. Skönt att se dem igen och höra lite om hur de haft det under sommaren. Tisdagen fortsatte med idrottsdag med våra tvåor och på förmiddagen simmade vi och livräddade varandra på Gustavsvik och efter pedagogisk lunch fortsatte vi till Hästhagen där eleverna tränade på att kontrollera en kanot tillsammans med en kompis. Sen avslutade jag dagen på Navets skola där jag hade ett första samtal med en engagerad lärare kring ett av mina kommande uppdrag där.

Onsdagen startade jag upp tillsammans med min kollega Fredrik Bergman på Västra Engelbrektsskolan där vi kvalitetsutvecklare kommer ha gemensamt arbetsrum och möteslokal. Vi samlade tankarna och åkte sen till Glanshammars skola där vi möttes av engagerade lärare och nyfikna och glada elever när vi gick runt i klassrummen och presenterade oss. Efter en intensiv dag med många nya ansikten och intryck planerade vi upp kommande onsdag i Glanshammar innan vi åkte hemåt.

Torsdagen ägnades åt planering och dokumentation samt uppstart av mattelyftet på Navets skola. Nio lärare från åk 1-9 samlades för att diskutera kollegialt lärande och notering av sin egen eller kollegas undervisning. Två timmar rasade iväg med många bra pedagogiska tankar och diskussioner.

Avslutade sen veckan med att äntligen börja undervisa. Tre nya grupper i Naturkunskap där jag lyssnade in elevernas tankar kring kursen och dess innehåll. Vi diskuterade också spelregler i vårt klassrum, dvs vi pratade tillsammans hur det ska fungera när vi har lektion för att alla ska kunna höra/se, hänga med och få förutsättningar att klara kursmålen. Alla elever fick även bekanta sig med Its learning och första uppgiften var att läsa kunskapskraven för de olika betygen i kursen och sätta upp ett eget mål för kursen och skicka in det till mig på Its. Efter en supersnabb lunch cyklade jag sen till Rådhuset för att avsluta veckan tillsammans med mina kvalitetsutvecklarkollegor. Jag och Fredrik hade förberett en presentation för att gå igenom hur vi på ett effektivt sätt kan använda våra Ipads för dokumentation och kommunikation. Det blev några timmar med mycket lärande tillsammans och roligast var nog när alla samtidigt skrev in sina kontaktuppgifter i ett gemensamt dokument på G-drive. Ja jag vet, vi kanske låter lättroade men det var sen fredageftermiddag och alla hade haft lång vecka med mycket nya intryck. Dessutom är ju lärandet så mycket effektivare, i alla fall för mig, om det kan få vara lustfyllt och jag får skratta lite. Nu lite helg innan ny vecka med hög fart.

20130824-103849.jpg

Omedvetet inkompetent

Nu är jag tillbaka i Örebro igen efter två dagar på Loka Brunn tillsammans med mina nya kollegor från Glanshammars skola där jag ska ha mitt uppdrag som kvalitetsutvecklare kommande läsår. Under de båda dagarna har vi jobbat med olika metoder och övningar och även fått flera teoretiska samband belysta av vår samordnare för kvalitetsutveckling, Max Jakobsson. En modell som vi fick bekanta oss med handlade om hur man kan utveckla sig själv genom att bli medveten om sina kompetensbrister för att sedan inhämta kompetens och bli medvetet kompetent. Ännu högre upp i modellen kommer vi sen när kompetensen blivit automatiserad och ”sitter i ryggmärgen”, när vi blir omedvetet kompetenta.

För att illustrera denna process tog Max ”att lära sig cykla” som exempel men strax därefter hittade jag en egen händelse som var superaktuell just då för mig: Trots att jag är nybörjare med min MacBook Air, så hade jag med mig den tillsammans med nyinskaffad adapter till projektorn för att använda vid min personliga presentation. När det sen var min tur så kopplade jag in datorn för att visa min presentation för alla i salen. Bestört inser jag att bilden på väggen inte är samma bild som jag ser på skärmen. Jag kunde inte lösa problemet där och då utan kopplade istället in min Ipad som fungerade utmärkt – som vanligt. Helt utan att jag vetat om det så var jag omedvetet inkompetent eftersom jag inte kunnat ana att problemet med projektorbilden ens kunde uppstå. I och med denna händelse så blev jag medvetet inkompetent och fick syn på min kunskapslucka. Lite senare så googlade jag problemet och hittade två förslag på åtgärder i datorns inställningar som skulle avhjälpa problemet och jag blev medvetet kompetent och kunde med lite tankemöda och praktisk prövning ställa om datorn/projektorn att fungera så som jag önskade. Mitt nästa steg är nu att befästa min kunskap och kanske repetera proceduren så jag blir ägare av denna nyvunna kunskap på riktigt. Så vem vet, framåt höstlovet kanske jag gjort detta så många gånger att jag blivit omedvetet kompetent, målet för allt lärande.

20130814-221921.jpg

100 %

Några timmar kvar av sommarlovet så kan jag konstatera att batteriet är fullt. 100 % laddat med energi hämtat från sol och sömn bl.a. Det har tagit åtta veckor och varje timme har varit nödvändig men nu är jag redo för ett nytt LÄR-år. För det är precis vad jag förväntar mig, ett år fullt av lärande, då jag nu går in i min nya mix av uppdrag. En stor utmaning med flera uppdrag blir att få 50 + 30 + 20 att bli 100. Som mattelärare borde ju den likheten vara enkel men i verkligheten kan flera uppdrag ha en tendens att tillsammans bli mer än 100 %. Jag ser i alla fall otroligt mycket fram emot morgondagen och det ska bli så kul att träffa alla kollegor igen. Ska också bli spännande och se om jag kan plocka fram teckenspråket igen efter ett långt sommarlov. Jag hoppas det för jag vill så gärna komma vidare i min utveckling och lära mera och kommunicera bättre med elever och kollegor. Nu ställer jag klockan och räknar ner till starten…

20130811-230239.jpg

Nystart

Idag var det så dags att fira av den varmaste sommaren på länge och ställa om till jobbfokus och nya utmaningar. Har varit på jobbet hela dagen och läst första delen i modulen ”taluppfattning” för alla årskurser som jag ska handleda under höstterminen. Blev nästan rörd över hur genomtänkt och innehållsrikt materialet var och jag hoppas det fortsätter likadant genom hela modulen för då kan matematiklyftet göra skillnad – på riktigt! Jag tror ju på det kollegiala utvecklingsarbetet och värdet av att våga se sig själv och sin undervisning i ett sammanhang där jag blir medveten om de val jag gör och vad det leder till. Om stora delar av landets matematiklärare går igenom matematiklyftet och kan anamma det kollegiala lärandet och dessutom vågar ta ut svängarna lite mer för att locka fram elevernas nyfikenhet, resonemang och tankestrategier då är vi något stort på spåret. Jag lovar att anstränga mig för att dra mitt strå till stacken och tillsammans med alla andra mattemyror ute i Sverige så tror jag vi kan göra skillnad.

20130809-001510.jpg
Foto: © Eva Hjortsberg Deermountaindesign

Lärarleg

Mitt i den varmaste sommaren på länge så dök den då till slut upp – Lärarlegitimationen. En pdf-fil i inkorgen, ganska anspråkslöst men kanske viktigt och innehållsrikt, vad vet jag? Hade hellre fått ett litet inplastat kort i körkortsformat som jag kunna haft i plastficka i plånboken och likt en polis i en amerikansk film rycka upp vid skarpa situationer då tveksamheter om min kompetens kunde uppstå. För det är väl så det är tänkt Björklund? Att vi ska vara speciella och unika och kompetensen vara hög och skyddas från att kopieras. Folk runt omkring ska kunna lita på att vi kan det vi utger oss för att kunna – att lära – för det är väl det en lärare gör – lär sig, eller lär andra? Hur tänker du om lärarlegget? Sommarnatten är varm och höstterminen ligger bara två helger bort. Sakta men säkert börjar hjärnkontoret snurra igång igen och datorns mappar är sorterade och rensade för att göra plats för ett nytt läsår, nya uppdrag och ny dokumentation. Undrar om det kommer kännas någon skillnad, nu när jag är en legitimerad lärare, det återstår att se…inom kort.

20130726-233613.jpg

Sommarläsning

Sådärja, nu börjar sommarlovet sjunka in i kroppen och läslusten återfinna sig. Hittade följande böcker hemma eftersom min kära sambo beställt hem några läsex till sig själv och sin undervisning. Han är ju numera även behörig lärare i NO och Teknik för åk 4-6, grattis och bra jobbat älskling! Boken om varför himlen är blå hittade jag dock vid en klassrumsstädning på jobbet i våras. Många lättlästa böcker med fina bilder och pedagogiska förklaringar till naturvetenskapliga fenomen – precis vad jag behöver fylla på med inför kommande läsår då det blir Naturkunskap för hela slanten på min halvtid på Tullängsskolan. Sen är det ju en hel ny värld som öppnat sig när jag nu börjar komma underfund med Twitter på allvar. Där finns ju det utvidgade kollegiet och lästipsen haglar och jag läser artiklar om forskning och politik som jag aldrig hittat på egen hand. Så är du ännu inte med, välkommen till twitter och oss andra vetgiriga. Hoppas vi ses både där och här !

20130630-141939.jpg

Sommarlov

Då är det äntligen sommarlov! Eller egentligen heter det ju semester men sommarlov låter ju så härligt. Speciellt när man, som jag, haft en paus från lärarjobbet och haft semestertjänst under flera år. Jag trivs ju bättre än någonsin på jobbet och har massor med spännande uppdrag att se fram emot i höst men nu ska det njutas av ferietjänstens fördelar. Tillsammans med hela familjen dessutom, inte dumt alls att vara en lärarfamilj i dessa tider. Jag har några blogginlägg på kö i huvudet så jag kommer nog inom kort återkomma här men först ska jag varva ner lite och försöka landa efter en termin full av hårt jobb, många intryck och mycket lärande. Vi hörs, men nu väntar solstolen!

Uppskattning

Tack Vendela för sommarpresent och sommarhälsning! Brevet väntade på mig hemma i brevlådan när jag kom hem efter två dagars utbildning i Karlstad och jag blev så glad.
Nu väntar bara ytterligare en dags arbete innan sommarlovet tar vid. Jag längtar, det ska bli så skönt och en solig dag kommer jag kvittera ut en stor glass och njuta lite extra av ledigheten och sommaren.

20130613-221425.jpg

Bryt ihop och kom igen

Det här inlägget är en del i min reflektion av läsåret som gått och också ett sätt att dokumentera min tacksamhet över mina tålmodiga kollegor på jobbet. Låt mig berätta. För ungefär ett år sedan fick jag veta att jag skulle få en mentorsroll till kommande läsår. En ny erfarenhet som jag gick in i med blandade känslor. Jag vände och vred på uppdraget och gjorde allt jag kunde för att mina mentorselever skulle få ett förtroende för mig så vi tillsammans kunde nå framgång. Men det var svårt och jag tvivlade på min kompetens. Jag minns att jag knackade på hos min rektor och ventilerade min frustration över situationen och min otillräcklighet. Jag gick därifrån utan svar men lättad över att få delat min känsla och där någonstans vände det. Jag hittade ny energi, fler infallsvinklar, nya metoder och samarbetspartners och vi började göra framsteg, tillsammans. Skönt!

Några månader senare så var det dags igen. Min mattegrupp spretade åt alla håll och jag höll på att tappa greppet. Återigen tvivlade jag på min kompetens och behövde hjälp och någon att studsa mina tankar mot. Uppgiven pratade jag med min kollega som undervisade en parallellgrupp i samma kurs. Dessutom pratade jag nästan sönder vår elevassistent som kände gruppen väl från andra sammanhang. Efter ett tag började jag ändå få en idé om vad jag kunde ändra på och vilket stöd mina elever behövde. Försiktigt ändrade jag lite här och där och sakta men säkert så såg jag en förändring. Fler elever hängde med i resonemangen och i slutänden nådde de flesta eleverna kursens mål.

Tänker att det är så viktigt att våga bryta ihop och komma igen. Så väldigt viktigt att ha ett tillåtande klimat i arbetsgruppen men också att ha ett stöd i detta från ledningen. Utan mina bollplank hade jag inte kommit vidare och nått de mål som jag nu kan bocka av. För att illustrera detta delar jag ett citat från Winston Churchill som dök upp igår på vår fortbildningsdag på Conventum:

20130612-233307.jpg

Telefonkatalog

Funderar ju en del på framtidens lärande och lärare, det är ju liksom därför jag skriver här och delar med mig av mina funderingar, för att komma framåt i min utveckling. Diskuterade igår detta hemma med min sambo och vi funderade på vad som kommer hända i framtidens skola. Vi funderade t ex på om papper och penna kommer användas – inte så säkert. Vi diskuterade också senaste årens utveckling och drog oss bl.a till minnes när telefonkatalogen dunsade ner i brevinkastet och hamnade i bokhyllan eller på hallmöbeln för att lätt nås vid nummersökning. Vi frågade vår 6-åring om han visste vad en telefonkatalog är för nåt och som vanligt bidrog han med sin klokhet: Det är väl en tidning med telefoner i som man kollar i när man ska köpa en ny mobil. Ja samhället förändras och utvecklas, det kan vi vara säkra på och därför är jag glad att få vara med och fantisera om, utforska och utforma framtiden tillsammans med kollegor och elever. Telefonkatalogen må vila i frid.

20130611-213942.jpg