Att bygga ett team

Låt mig presentera: Sofia, Anna, Ann, Mari och lilla jag. Det här Teamet med stort T. Projektgruppen för Framtidens lärarutbildning. Ja det finns fler grupperingar i projektet förstås, men idag var det vi som träffades för en förmiddag med lägesrapport och kreativ tankeverkstad.

Fem legofigurer med tillbehör

Innan vi började mötet så drack vi kaffe, åt kakor och …. byggde lego! Vi byggde varsin lego-avatar med tillhörande accessoarer och andra personliga tillbehör som skulle symbolisera något i vår yrkesroll eller personlighet.

Så vad tycks? En mail-dress på mig, en magisk trollstav (eller är det en dirigentpinne?) till projektledaren, skridskor på min allra närmsta delprojektledare, sopborste i handen på vårt admin-proffs och en kanna i handen på delprojektledaren (med många tankar i huvudet) som vattnar och får omgivningen att växa.

Behöver jag säga att det blev ett givande möte?

Efter Umeå

”Kan det verkligen vara värt att åka så långt för några möten?” Detta frågade jag mig för några dagar sedan när jag funderade på det här med sovvagn mm (se föregående inlägg).

Men nu med facit i hand (jag är i och för sig inte hemma ännu – så än kan ju resan bli längre och besvärligare än förväntat) så kan jag säga: Det var värt det!!

Igår hade jag fokus på Praktiknära forskning och vår medverkan i ULF-satsningen via Umeå-noden. Det var väldigt lärorikt att prata utmaningar och möjligheter med samverkanslektor Stina Westerlund och senare på dagen diskutera effektiv kommunikation med Anna Holmström.

Efter promenad och mat så passade jag sedan på att läsa denna innan det var dags att sova: http://www.ifous.se/app/uploads/2019/06/201905-Ifous-Fokuserar-Skolmiljer-H.pdf

När ny dag grydde och solen äntligen nådde över trädtopparna så var det dags för nytt möte med nytt fokus: Flexibla lärandemiljöer och jag fick hela förmiddagen tillsammans med Åse Tieva, Universitetslektor vid Universitetspedagogik och lärandestöd, och vi samtalade intensivt om stort och smått. Vi var lika övertygade båda två om att våra fysiska rum och miljöer, samt förväntningar på dem och de arbetssätt som används där, kan bidra till att öka kunskapsresultaten och hjälpa våra studenter att träna viktiga förmågor för framtiden. Vi lovade att hålla kontakten och fortsätta vårt samarbete. Ska bli så spännande…

Men… eftersom det är några timmar kvar på denna resa så ska jag runda av att läsa Åses (m.fl) kapitel (sid 16-33) i denna tidskrift.

Borde hinna dessa sidor innan det är dags för paus och tågbyte i Stockholm. 

Tack Umeå för den här gången! Misstänker att vi ses (snart) igen.

Väggkonst vid Umeå tågstation: Lev!

Öronproppar och hålkortsnyckel

Efter lite vånda och resfeber steg jag på sovtåget igår kväll på Örebro C, något försenat, med destination Umeå. Jag hade tvekat över detta resesätt men nu när jag sitter här i Umeå – något trött dock efter en mötesdag – så måste det konstateras att det absolut är ett gott alternativ att resa på. Men nybörjare som jag var så förlöpte min resa som följer:

När jag väl kommit på tåget igår och konduktören äntligen kom och låste upp hytten så visade det sig att mina två hyttkompisar redan snarkade o sov. 

Med sms-pepp från goda vänner hur jag skulle bädda min underslaf och med medhavda proppar i öronen, efter råd från rutinerad vän, så lyckades jag somna. Men i Sundsvall skulle tåget delas på två. De stökade och bökade och drog oss fram och tillbaka innan min vagn började rulla i jämn takt igen. 

Efter ett toabesök med hålkortsnyckeln i fast grepp, efter tips från ytterligare tågvan vän, så lyckades jag till slut komma till ro och få tre timmars fin sammanhängande sömn. ”Landade” i Umeå på utsatt tid och blev bjuden på hotellfrukost av kollega som också bodde i stan över natten. 

Konstaterar att när sömnen infinner sig och rälsen är fri från löv, solkurvor och spårspringare så är ju tåget ett utmärkt sätt att ta sig från punkt A till B. Utan transfers och säkerhetskontroller, med gott benutrymme och tillgång till vänner via mobilen hela resan (typ). 

Umeå – jag kanske kommer tillbaka. Men först ska jag hem igen imorgon. I vanlig sittvagn…får se hur det kommer att gå. 

En underslaf i en sovvagnskupé

Full fart framåt

Första hela arbetsveckan i år läggs till handlingarna idag. Detta var även min första 100%-vecka i min nya roll som Projektsamordnare i rektors strategiska satsning Framtidens lärarutbildning vid Örebro universitet  – och himmel vad mycket som hunnits med dessa dagar och hur mycket som händer på universitetet just nu. Jag får nypa mig i armen. Tänk att jag får förmånen att vara med på resan och bidra som en liten del i helheten.

Ett ”flow” av sällan skådat slag har infunnit sig denna vecka och till stor del beror det på min nära kollega Anna Johnsson som jag inte jobbat med så länge men som redan känns som min bättre hälft i vår arbetsrelation. Hennes tempo och beslutsamhet spelar i en egen division och utmanar mig på ett nytt sätt som jag inte mött tidigare. Spännande.

Men nu dags för soffan och lite distans och reflektion. Typ äta god mat och titta rakt fram och försöka att ”bara vara” några timmar. Får se om jag lyckas. Men redan på måndag är det nya tag och sen nattåg till Umeå för utbyte av erfarenheter med mina kollegor där. Ska bli kul. Mer om det nästa vecka.

Trevlig helg!

Utsikt från projektkontoret i januariljus - en kaffekopp i ett fönster och tulpaner på ett bord.Projektkontoret i januariljus