Wow-pedagogik

Tänkte ta chansen att skriva om KomTek igen, mitt gamla kära KomTek som blomstrar och utvecklas som aldrig förr. I fredags fick jag chansen att tillsammans med kvalitetsutvecklargruppen besöka KomTek under hela eftermiddagen och tillsammans lära känna deras Wow-pedagogik.

Vår grupp började hos Axel o Camilla och där fick vi höra om och känna på och fråga mer om luften och hur den funkar. Vi puffade rökringar med airzookan vi byggt och fick höra mer om hur KomTek ser på lärandet. Axel beskrev det så här: ”På KomTek ruggar vi upp barnens minnesyta med nyfikenhet så att kunskapen kan fastna på riktigt”. Enligt mig en fantastisk målbild att ha i tanken när vi planerar undervisning i skolan så att lärandet blir bestående och livslångt. Ser mig själv med ett sandpapper i handen som det står ”nyfikenhet” på med stora bokstäver. Om jag jobbar intensivt med det och lägger tid på underarbetet kan jag sen fylla på med fakta, begrepp, samband, procedurer och kunskap som då fäster på riktigt på detta välarbetade underlag.

Flera upplevelser kring KomTeks arbetssätt fick vi sen när vi fick i uppdrag att samarbeta och bygga högt och stadigt. Inte nog med att vi fick diskutera begrepp som fackverk, trianglar och diagonaler, dessutom fick vi delta i en utmärkt övning som väckte tankar kring gruppsamarbete och ledarskap. Allt detta med lite tejp, vattenflaskor och några sugrör – billigt och lärorikt.

Avslutade sen rundturen i KomTek-huset med en diskussion om ljus, elektroner och dioder som resulterade i blinkande smycken och minilampor. Vi fick också ”se” infrarött ljus med hjälp av digitalkameran vilket gav en riktig Wow-effekt i vår grupp och vi ville vetgirigt veta mera. Vi hade ruggat upp vår minnesyta och var redo för kunskapen som nu kunde klibba fast ordentligt.
Stort tack till enhetschef Anna och alla teknikpedagoger på KomTek för en innehållsrik, rolig, spännande och lärorik eftermiddag!

20130831-230548.jpg

Likvärdighet i skolan

Sitter och tittar på Micke Gunnarssons senaste klipp om skolpolitik och hur han ser på skolan i allmänhet och läxor i synnerhet. Har själv funderat mycket på det här senaste tiden och när jag nu startat upp alla mina nya uppdrag i skolan så snurrar tankarna ännu snabbare än förut.

Att skapa en likvärdig skola handlar för mig först och främst om två saker:

1. För att få en rättvis och likvärdig skola så måste vi behandla alla elever olika. Ja, du läste rätt, OLIKA behandling. Alla barn måste mötas utifrån just sina förutsättningar och möjligheter. Först då kan skolan bli till för alla. Genom att bygga en relation och lära känna varje elevs individuella behov och försöka möta dem så långt det är möjligt kan vi börja bygga en likvärdig skola, en skola där alla får lyckas. Min sambo som också är lärare kom också med en klok fundering här om dagen. Han hade i detta sammanhang funderat på varför skolorna har en ”Likabehandlings-plan”, det borde väl heta ”Likamöjlighets-plan” istället. För om vi behandlar alla exakt lika då kommer ju måluppfyllelsen i skolan att sjunka som en sten. Vad just du behöver är ju inte samma sak som hon eller han eller hen behöver.

2. Grundläggande för likvärdigheten handlar också om att att alla lärare som är mentorer/handledare för en grupp elever arbetar systematiskt och med samma metod kring mentorskapet så att alla elever möter en insatt lärare med en tydlig bild av vad rollen som mentor innebär, d.v.s att mentor och elev tillsammans jobbar på ett sätt som är känt av alla; skolledning, lärare, elevhälsa, elever och föräldrar. Mentorskapet ska inte vara ett lotteri utan alla elever har rätt att ha en mentor som utför uppdraget enligt en väl förankrad och känd plan på skolan.

Vad det gäller läxor i skolan så har jag ingen bestämd uppfattning men jag gillar den formulering som Skolverkets generaldirektör Anna Ekström delade med sig av i en intervju i SVD häromdagen: ”Vi kan inte ha ett system som är beroende av att föräldrar ser till att deras barn klarar skolan”. Förnuftigt formulerat!

Nedan hittar du några centrala ord för mig när vi i skolan ska arbeta med ovanstående områden:

20130829-100314.jpg

Fyra skolor

Då är jag igång. På riktigt. Tänkte försöka summera min första skolvecka på mina fyra skolor som är mina arbetsplatser närmsta året. Började veckan ”hemma” på Tullängsskolan med upprop för nya och gamla elever och under eftermiddagen fick jag träffa mina två mentorselever som jag har kvar från förra året. Skönt att se dem igen och höra lite om hur de haft det under sommaren. Tisdagen fortsatte med idrottsdag med våra tvåor och på förmiddagen simmade vi och livräddade varandra på Gustavsvik och efter pedagogisk lunch fortsatte vi till Hästhagen där eleverna tränade på att kontrollera en kanot tillsammans med en kompis. Sen avslutade jag dagen på Navets skola där jag hade ett första samtal med en engagerad lärare kring ett av mina kommande uppdrag där.

Onsdagen startade jag upp tillsammans med min kollega Fredrik Bergman på Västra Engelbrektsskolan där vi kvalitetsutvecklare kommer ha gemensamt arbetsrum och möteslokal. Vi samlade tankarna och åkte sen till Glanshammars skola där vi möttes av engagerade lärare och nyfikna och glada elever när vi gick runt i klassrummen och presenterade oss. Efter en intensiv dag med många nya ansikten och intryck planerade vi upp kommande onsdag i Glanshammar innan vi åkte hemåt.

Torsdagen ägnades åt planering och dokumentation samt uppstart av mattelyftet på Navets skola. Nio lärare från åk 1-9 samlades för att diskutera kollegialt lärande och notering av sin egen eller kollegas undervisning. Två timmar rasade iväg med många bra pedagogiska tankar och diskussioner.

Avslutade sen veckan med att äntligen börja undervisa. Tre nya grupper i Naturkunskap där jag lyssnade in elevernas tankar kring kursen och dess innehåll. Vi diskuterade också spelregler i vårt klassrum, dvs vi pratade tillsammans hur det ska fungera när vi har lektion för att alla ska kunna höra/se, hänga med och få förutsättningar att klara kursmålen. Alla elever fick även bekanta sig med Its learning och första uppgiften var att läsa kunskapskraven för de olika betygen i kursen och sätta upp ett eget mål för kursen och skicka in det till mig på Its. Efter en supersnabb lunch cyklade jag sen till Rådhuset för att avsluta veckan tillsammans med mina kvalitetsutvecklarkollegor. Jag och Fredrik hade förberett en presentation för att gå igenom hur vi på ett effektivt sätt kan använda våra Ipads för dokumentation och kommunikation. Det blev några timmar med mycket lärande tillsammans och roligast var nog när alla samtidigt skrev in sina kontaktuppgifter i ett gemensamt dokument på G-drive. Ja jag vet, vi kanske låter lättroade men det var sen fredageftermiddag och alla hade haft lång vecka med mycket nya intryck. Dessutom är ju lärandet så mycket effektivare, i alla fall för mig, om det kan få vara lustfyllt och jag får skratta lite. Nu lite helg innan ny vecka med hög fart.

20130824-103849.jpg

Omedvetet inkompetent

Nu är jag tillbaka i Örebro igen efter två dagar på Loka Brunn tillsammans med mina nya kollegor från Glanshammars skola där jag ska ha mitt uppdrag som kvalitetsutvecklare kommande läsår. Under de båda dagarna har vi jobbat med olika metoder och övningar och även fått flera teoretiska samband belysta av vår samordnare för kvalitetsutveckling, Max Jakobsson. En modell som vi fick bekanta oss med handlade om hur man kan utveckla sig själv genom att bli medveten om sina kompetensbrister för att sedan inhämta kompetens och bli medvetet kompetent. Ännu högre upp i modellen kommer vi sen när kompetensen blivit automatiserad och ”sitter i ryggmärgen”, när vi blir omedvetet kompetenta.

För att illustrera denna process tog Max ”att lära sig cykla” som exempel men strax därefter hittade jag en egen händelse som var superaktuell just då för mig: Trots att jag är nybörjare med min MacBook Air, så hade jag med mig den tillsammans med nyinskaffad adapter till projektorn för att använda vid min personliga presentation. När det sen var min tur så kopplade jag in datorn för att visa min presentation för alla i salen. Bestört inser jag att bilden på väggen inte är samma bild som jag ser på skärmen. Jag kunde inte lösa problemet där och då utan kopplade istället in min Ipad som fungerade utmärkt – som vanligt. Helt utan att jag vetat om det så var jag omedvetet inkompetent eftersom jag inte kunnat ana att problemet med projektorbilden ens kunde uppstå. I och med denna händelse så blev jag medvetet inkompetent och fick syn på min kunskapslucka. Lite senare så googlade jag problemet och hittade två förslag på åtgärder i datorns inställningar som skulle avhjälpa problemet och jag blev medvetet kompetent och kunde med lite tankemöda och praktisk prövning ställa om datorn/projektorn att fungera så som jag önskade. Mitt nästa steg är nu att befästa min kunskap och kanske repetera proceduren så jag blir ägare av denna nyvunna kunskap på riktigt. Så vem vet, framåt höstlovet kanske jag gjort detta så många gånger att jag blivit omedvetet kompetent, målet för allt lärande.

20130814-221921.jpg

100 %

Några timmar kvar av sommarlovet så kan jag konstatera att batteriet är fullt. 100 % laddat med energi hämtat från sol och sömn bl.a. Det har tagit åtta veckor och varje timme har varit nödvändig men nu är jag redo för ett nytt LÄR-år. För det är precis vad jag förväntar mig, ett år fullt av lärande, då jag nu går in i min nya mix av uppdrag. En stor utmaning med flera uppdrag blir att få 50 + 30 + 20 att bli 100. Som mattelärare borde ju den likheten vara enkel men i verkligheten kan flera uppdrag ha en tendens att tillsammans bli mer än 100 %. Jag ser i alla fall otroligt mycket fram emot morgondagen och det ska bli så kul att träffa alla kollegor igen. Ska också bli spännande och se om jag kan plocka fram teckenspråket igen efter ett långt sommarlov. Jag hoppas det för jag vill så gärna komma vidare i min utveckling och lära mera och kommunicera bättre med elever och kollegor. Nu ställer jag klockan och räknar ner till starten…

20130811-230239.jpg

Nystart

Idag var det så dags att fira av den varmaste sommaren på länge och ställa om till jobbfokus och nya utmaningar. Har varit på jobbet hela dagen och läst första delen i modulen ”taluppfattning” för alla årskurser som jag ska handleda under höstterminen. Blev nästan rörd över hur genomtänkt och innehållsrikt materialet var och jag hoppas det fortsätter likadant genom hela modulen för då kan matematiklyftet göra skillnad – på riktigt! Jag tror ju på det kollegiala utvecklingsarbetet och värdet av att våga se sig själv och sin undervisning i ett sammanhang där jag blir medveten om de val jag gör och vad det leder till. Om stora delar av landets matematiklärare går igenom matematiklyftet och kan anamma det kollegiala lärandet och dessutom vågar ta ut svängarna lite mer för att locka fram elevernas nyfikenhet, resonemang och tankestrategier då är vi något stort på spåret. Jag lovar att anstränga mig för att dra mitt strå till stacken och tillsammans med alla andra mattemyror ute i Sverige så tror jag vi kan göra skillnad.

20130809-001510.jpg
Foto: © Eva Hjortsberg Deermountaindesign